Grunden är ju att gör det ont skall man inte träna.

Jag hade nog med tanke på den förmodligen rejäla överbelastning du drog på dig tagit kontakt med en sjukgymnast eller liknande. Dels för att få en undersökning av knäet (det kan t.ex. vara vätska som måste tappas) och dels för att få ett träningsprogram för att bygga upp stabilitet och styrka igen. Samt bra tips från någon som kan på hur man drar igång en vettig träningsplan.

För 15 år sedan sprang jag Stockholm Marathon, 4,2 mil. Längsta träningspasset innan var 2,3 mil och jag inbillade mig att jag skulle kunna ta resten på vilja. Under hela året (marathon gick i början av juni har jag för mig) hade jag nog dessutom bara 7-8 pass över milen i kroppen, och även övriga löpträningen var det sparsamt med. Kanske i snitt 1,5 pass i veckan.

Det resulterade i två överbelastade knän (jag kom dock i mål), och därefter fortsätter jag träna så fort jag inte kände av det tränade jag och även om det "bara kändes men inte gjorde så ont" så joggade jag vidare. Det slutade till slut med ett besök hos en sjukgymnast som gav mig löpförbud i ett halvår (det tog 9 månader innan jag kunde börja springa igen). 

Så… skynda långsamt är nog receptet.

Tack för att du tog dig tiden att svara. Jag kan känna igen mig i din berättelse. Gör det bara lite ont så "är det nog inte så farligt", man tränar ändå..

Tidigare när jag kände och klämde på knät kunde jag komma åt punkter som gjorde rejält ont, men idag känner jag ingen smärta fast hur jag klämmer på knäet. Det är endast när jag börjar träna som jag känner att det börjar bli ömt och smärta lite i efterhand när jag går. Jag har inte löptränat på hela sommaren utan tänkte att promenader är väl första steget. Men inte ens det verkar gå. Borde jag vänta ännu längre fast benet känns så pass bra i vardagen? Jag tror du har rätt i att jag hade kunnat dra mycket nytta och lärdom av att besöka en sjukgymnast och få ett program på hur jag kan börja, men det känns sent att besöka en nu först då jag vet att jag knappast kommer ha någon smärta alls under själva besöket. Jag drar mig från att ringa. Att du tycker jag borde slå en signal får mig ändå att fundera på det.

Hur gick det för dig att komma tillbaka efter din skada? Hur började du?

Det blev som sagt ett långt break där jag inte löptränade alls samt undvek trappor, och även fick tänka på hur jag kliver ur och i en bil (vilket jag gör ett antal gånger under en arbetsdag). Om man inte vrider kroppen när man kliver ur så lägger man en stor - och sned belastning på knäet även då.

Fick ett antal enkla övningar - mest rörlighet men även lite styrka för att hålla igång knäet. 

Sedan blev det successiv upptrappning, detta var 2002 så det är längesedan och minns inte exakt vilka övningar det var just den gången eller i vilket intervall jag trappade upp.

Det fina i "kråksången" med fysioterapeuter (det vi oftast kallar sjukgymnaster) är ju att det inte är ett krav att ha ont just när man är där. Leta runt på nätet där du bor så hittar du säkert någon som har vettiga recensioner och man kan ju träffa dem för en enkel undersökning / diskussion om träningsupplägg överlag. berättar du om dina problem och var det ömmar när du springer så kan de säkert ha en fundering utifrån det. Det finns kanske även löpband hos en del av dem där man får springa och de kan se hur löpsteg osv ser ut.

Om vi vänder på det: Du har testat på egen hand och det gör ont och du känner själv att det inte känns rätt. Vad har du att förlora på att lägga några hundralappar och en timme på ett besök hos en sjukgymnast (ja, känner du sedan att det verkar vara en bra kontakt och vettigt innehåll så blir det förstås fler besök och någon hundralapp till osv.

Men hittar du en vettig person så är de inte ute efter att göra något åt din smärta, utan att göra något åt det som ligger bakom. Stor skillnad. Likaså med kirpraktiker. Det finns ju de som knäcker rätt en person och sedan kallar på återbesök och knäcker rätt gång på gång och håvar in pengarna utan att påpeka att det är kanske något grundläggande som behövs för att bli av med problemet (stärka muskulatur för att inte dra snett kroppen som ett ex).

Ser fram emot att höra resultatet av mötet med en sjukgymnast :)

Tack Martin för att du peppar mig. Har du haft några problem med knät så här i efterhand? Jag nojar mig för att aldrig bli kvitt den här skadan helt.

Jag har inbokat ett möte med min läkarkontakt i september. Jag funderar på att ta upp min problematik med knät då och se om jag kan bli remitterad till en sjukgymnast i samma veva. Träningen är viktig för mig i tillfrisknandet av annan sjukdom så jag tror nog att det ska kunna gå att få till ett besök på den vägen.

Ingen fara, pepp är viktigt på vägen. Jag har i år, alltså ca 15 år senare, lite känningar i ett knä men det är inte från den skadan. Och enligt sjukgymnast är det inte någon skada utan snarare att jag är lite för stel efter att ha slarvat med stretching vilket gör att jag i vissa situationer kan känna viss smärta i knäet, men det är inte vid löpning. Det är istället vid större belastning/ansträngning, t.ex. utfall eller knäböj.

Jag håller på dig!

Tack!